Närhet

Fredag 9 September 2011, 16:19

Om jag någonsin skulle få någon riktig, mer omfattande behandling för mina sväljsvårigheter skulle jag vilja komma till ett ställe där det luktade mat dagarna i ända. Inte sådan fin, eller häftig mat som är inne. (Jag vet i och för sig inte vad som är inne just nu.) Och definitivt inte skolkök. Utan plättar, risgrynsgröt, potatisgratäng, potatissoppa, morotskaka, sojabiffar... Inte de sega köpta, utan sådana vi gjorde hemma när jag blev vegetarian i mellanstadiet.

Jag minns hur mycket bättre min aptit har blivit när jag har varit i lag med människor som äter - inte rå, obehandlad mat utan mat som har värmts upp, ingredienser som har blandats och kryddats (måttligt, för annars tänker jag bara på hur sjuk jag skulle bli om jag åt det) - eller när jag har vistats i närheten av en restaurang under tillräckligt lång tid.

Det skulle vara en plats där jag kände mig trygg med människorna runt omkring, där ingen tjatade eller tvingade men däremot frestade. Där jag visste att folk skulle kunna hjälpa mig om jag satte i halsen och att ingen skulle titta snett på mig, bli arg eller flippa ur och bli oroliga om det låste sig i svalget så att maten flög ut och jag smutsade ner kläder, bord och stolar. Där det inte ens skulle behöva låsa sig om det var människor jag kände mig tillräckligt avslappnad omkring.

Länge drack jag mina näringsdrycker stående vid vasken, för att inte ställa till det, för att inte råka smutsa ner något. Nu sitter jag helst i sängen eller soffan. Lakan och täcken kan alltid tvättas och soffan börjar förmodligen närma sig sin 20-årsdag. Mjukt och bekvämt. Och med varma kläder. Ibland funderar jag på att köpa en saccosäck eller köpa mängder av kuddar - jag föreställer mig att det känns tryggt på något vis, som om någon satt bakom och höll om mig. De bord jag har är oftast alltför överbelamrade men det gör mig inget. Jag försökte med det en period men det fick mig alltid att tänka på hur jag kämpade när jag bodde hemma eller gick i skolan.

Förmodligen skulle inte ett behandlingshem vara den mest optimala platsen för där är det fler som mår dåligt och känner sig otrygga. Det kanske låter själviskt att inte orka vara för mycket bland människor som är som jag - jag har varit i sådana miljöer och sett att det både finns fördelar och nackdelar - men de människor jag skulle vistas bland en längre tid måste vara lugna och stabila.

Nu är detta inte aktuellt, jag är antagligen för frisk för behandlingshem så jag vet inte om det någonsin kommer att bli det. Och som sagt, jag vet inte om det skulle vara bra. Det var bara någon sorts fantasi. Någon form av trygghetsboende kanske, men det finns nog inte för människor i min ålder som "bara" har ångest. Jag får komponera min egen friskvård. När jag väl tar modet till mig att sätta mig och skriva ner exakt hur saker och ting skulle kunna bli bättre, utan att oroa mig för att låta dum, då verkar allt så självklart. Precis som det är självklart att jag mår bäst av att folk fokuserar på mina styrkor, men för den skulle inte viftar bort mina problem när jag ber om hjälp.

Folk tror att jag inte är fysisk, men det är inte sant. Jag gillar inte den "närhet" som så många sysslar med idag - jag har en stor sfär där jag inte släpper in så många och gillar inte kramande på rutin, som hälsning, men jag tycker om när det betyder något. Så länge jag är säker på att de inte vill något mer. Jag gillar inte klappar på axeln i förbifarten helt apropå från någon halvt främmande människa bara för att denna har hört att jag har vissa problem och tycker synd om mig och kanske skulle vilja ta hand om mig. Jag gillar när det kommer från folk som ser mig som en jämlik, som kan känna om det är rätt läge.

Jag vet inte riktigt vad jag ville med detta inlägget. Jag började på det för några dagar sedan och det var på väg att bli ett av de där som bara blir liggande. Det började som en text om sväljsvårigheter och slutade som en text om närhet. Jag är på konstigt humör idag - jag känner för att ge mig ut och träffa folk, men ändå inte. Jag hade hellre stannat hemma och träffat folk.