Historien bakom

Tisdag 23 Augusti 2011, 01:05

Det börjar närma sig skolstart. Jag antar att jag får kalla det så, trots att jag går på universitetet, för jag kommer inte på något bättre ord. Som det ser ut nu har jag tänkt fortsätta med biblioteks- och informationsvetenskapen. Så länge jag inte får jobb - eller kanske jag till och med skulle klara av att kombinera både jobb och studier? Jag har även sökt ett par kurser i Kristianstad som jag tänkte försöka hinna med vid sidan om, men står än så länge som reserv på båda.

Jag gick en runda på stan i Hässleholm för ett par veckor sedan och kom ihåg hur det brukade kännas vid den här tiden på året när jag själv var liten nog för att tillhöra målgruppen för skolväskor, pennskrin och bokpapper. Jag längtade aldrig tillbaka till skolan efter sommaren, men det var faktiskt en av ljusglimtarna - att själv få välja papper till böckerna. Något i den stilen jag tyckte var snyggt under sent 80-tal/tidigt 90-tal.

Jag undrar om vi har det sparat? Folk slänger så mycket de inte tror att någon någonsin kommer att intressera sig för. Jag har varit en sådan som ofta har sparat, men nu bor jag i lägenhet och allt får inte plats. Under ett par, tre år kan det framstå som onödigt, skräp sedan börjar det sakta men säkert stiga i värde, bli intressant, i alla fall för mig.

Jag fick vatten på min kvarn när jag läste museologi för några år sedan. På min praktikplats fick jag registrera föremål i SOFIE. Det var till största delen sådant de flesta aldrig tänker på att spara.

Samtidigt har jag för mig att det var så mycket torr fakta. Utseende, storlek, i vilken fabrik föremålet var tillverkat (de var i de flesta fall från 1900-talets första hälft). För lite historia och sammanhang. Vad spelar störst roll? Att min redningsbägare är en sådan som de flesta använder till att göra redning i, eller att jag själv hittills aldrig har använt den till redning, men däremot till välling och idag - milkshake.

Jag vill ha sammanhang.

Så kan jag känna även när jag släktforskar.

I början var jag fascinerad över hur långt tillbaka det gick att komma, var mina förfäder bodde och var de kom ifrån. Men på senare år har det blivit viktigare att lära känna dem, även om det så "bara" gäller människor som levde på 1900-talet. Ta en titt i morfars gamla fotoalbum eller förråd, hitta en gammal lärobok i engelska från 60-talet med anteckningar i, ett klassfoto, ett körkort. Det är inte bara "en bok som användes av svenskspråkiga mellanstadieelever på väg att lära sig engelska". Eller "ett körkort - ett sådant man fick ta när man fyllde 18 och blev myndig".

Eller, det är förstås allt det här, men exakt vad det betyder, vad dessa föremål har haft för innebörd är svårt att förstå för någon utomstående, någon som sitter på ett museum. Egentligen är det bara personen som har haft det i sin ägo som verkligen vet. Som vet hur det kändes att gå till de där lektionerna, vad det viskades om när inte läraren hörde.

Om jag hittar någon av mina egna gamla böcker ska jag själv försöka berätta.